Ondskan

Ondskan
Jan Guillou
Piratförlaget, 1981

Första intryck:
Jag tror jag insåg efter första sidan hur långt och tungt det kommer bli att läsa den här boken oavsett om jag gillar den eller ej. Lite väl dramatisk, lite ältande för det jag föredrar, och framförallt väldigt mycket text. Som tur är kan man inte överföra stockholmska till text. Det är jag glad för och det är nog därför jag ens ger den en chans, fördomsfull som jag är.

Recension:
Kanske just för att jag var så kritisk överrumplade boken i slutändan mina förväntningar. Så fort handlingen fick lite extra fart blev jag väldigt indragen, både karaktärer och story kändes genomtänkta och engagerande, och trots huvudpersonens överintelligens och -atleticism fann jag framförallt konceptet "ondskan" verklighetstroget och tragiskt. På samma sätt som Sherlock Holmes-filmen har fått god kritik för en långsam genomgång av slagsmålsscener hanterade boken det galant, och i mån om att få läsaren att tänka till och börja spekulera i hur politik kan fungera får den mycket högt betyg.

Utlåtande: Imponerande