Hundra år av ensamhet

Hundra år av ensamhet
Gabriel García Márquez (Karin Alin)
Wahlström & Widstrand, 1982

Första intryck:
Jag gillar verkligen att läsa äldre utländska böcker på svenska. Det är något med språket. Sedan kan det vara att just den här boken har något nästan ryskt över sig i sin djupa porträttering av människor som samtidigt har en väldigt bisarr och ofta rolig kvalitét. Jag är riktigt glad att jag blev tipsad om den här, tror att jag kommer tycka mycket om den.

Recension:
Som väntat blev jag väldigt fäst vid den här boken. Jag gillar stilen, och alla de små anekdoterna och personliga mytologierna. Hade lite svårt att förstå de passager som handlade om inbördeskrig och liknande och tyckte även ibland att berättelsen i sig var lite långdragen, men håller absolut inte med dem som haft svårt för boken endast på grund av att den inte "handlar om något". Det enda direkt negativa som jag har att anmärka på (eftersom jag i allmänhet har svårt att hålla reda på personer) är det faktum att alla verkar heta antingen José Arcadio eller Aureliano, vilket i jag i slutändan gav upp med att försöka hålla reda på. Annars är detta en fantastisk roman som jag verkligen rekommenderar!

Utlåtande: Oslagbar!